För mig har det varit ett händelserikt år. Våren dominerades av riksdagsvalet och den tillhörande valkampanjen. Det var en intensiv tid av paneldiskussioner, torgträffar och valmöten. Det var roligt att träffa människor och diskutera frågor av de mest varierande slag. Responsen och uppmuntran jag fick var guld värd, och med en stor stödgrupp som ihärdigt jobbade på och sporrade mig, kändes kampanjen lätt och rolig. Själva valresultatet var över mina förväntningar och jag kan inte vara annat än mycket nöjd och tacksam. Att få vara riksdagsledamot är ett privilegium.
I efterhand har jag ibland funderat hur allting kunde gå så bra som det gick. Svaret är antagligen att om det inte varit så roligt, och om jag inte känt ett så stark stöd hade jag knappast orkat. Jag var nämligen ännu konvalescent från höstens sjukdomsfall och tampades samtidigt med en bihåleinflammation av det segare slaget. Valkampanjen och senare regeringsförhandlingarna varvades med läkartider, i maj krävdes även ett ingrepp, men i det stora hela gick allt av bara farten fram till sommaren. Det som jag skjutit fram under våren måste sedan göras genast efter midsommar. Jag togs in på sjukhus för ännu ett litet ingrepp. Det lilla ingreppet fick inte genast önskat resultat utan jag fick snällt stanna på sjukhus hela juli månad. Sjukhusvistelsen påminde mig igen en gång om hur bra vård vi får, hur viktigt och bra arbete man gör på vårt sjukhus, och naturligtvis hur viktig hälsan är.
I början av augusti var jag ändå i gång igen, passligt just innan det var dags att ta fram tröskan och bärga årets skörd. Riksdagsuppdraget ledde till att mitt fritidsintresse blev mitt jobb, medan mitt jobb blev mitt fritidsintresse. Och jordbruket är en hobby som jag inte är beredd att ge upp, trots att det stundvis innebär rätt långa arbetsdagar, och trots att jag är beroende av hjälp och köpta tjänster. Jordbrukssysslorna känns både angenäma och nödvändiga för mig, en bra motvikt till riksdagsjobbet och andra förtroendeuppdrag.
Strax efter att det sista vetet tröskats inleddes riksdagens höstsession. Den förändrade maktbalansen mellan partierna och det stora antalet nya riksdagsledamöter har satt sina spår i riksdagsarbetet. En del ledamöter har dessutom kommit med mindre genomtänkta kommentarer och utspel i offentligheten. Det verkar ändå som om turbulensen börjar avta, och jag tror att arbetet i riksdagen nu börjar ha hittat sin form. Även regeringssamarbetet har löpt ganska bra, trots – eller kanske tack vare – de långa och svåra regeringsförhandlingarna.De sista dagarna i riksdagen innan jul var i vanlig ordning hektiska, med hundratals omröstningar och debatter som drog ut långt på kvällarna. Det är därför välkommet med ett avbrott för jul. Jag hoppas att alla med gott samvete kan ta sig tid att njuta av enkla saker som ledighet, lugn och ro, och att vara tillsammans med släkt och vänner. Trots att julgubbens besök säkert utgör en central del av julfirandet i många hem – så även i vårt – tror och hoppas jag att dagarna av julefrid också påminner oss om att de värdefullaste sakerna i livet inte går att köpa för pengar.
Jag önskar alla läsare en riktigt God Jul och Gott Nytt År 2012!
Kolumn i Västra Nyland 24.12.2011
